Det började nog med att jag skulle ringa ett samtal som jag skjutit upp i ett års tid. Jag är bra på det där, att skjuta upp saker. Särskilt om det handlar om telefonsamtal.

 

Sen tappade jag helt enkelt lusten till det mesta. Internet tog slut, föreläsningen var tröttsam och jag läste knappt ett kapitel i en av böckerna som är till nästa kurs. Jag försökte piffa till det hela med att måla naglarna. Det blev kladdigt och fult så jag fick ta bort det lika fort.

 

För att späda på det hela hittade jag ett brev jag skrev för två år sedan. ett brev som jag aldrig skickade, det innehöll mest galla och fula tankar. Att bli påmind och att känna efter om det fortfarande inte känns så gjorde inte läget bättre.

 

Jag samlade nästan tillräckligt med energi för att klä på mig vettiga kläder och åka och handla. Som jag lovat. Men tyvärr; jag stannar inne i dag. Långt under täcket. Utan den där glittriga ögonskuggan eller den fina frisyren som jag planerat.

 

(Nej, det blir inte bättre av att jag trycker i mig en burk nötkräm, tvärtom. Vi börjar dieten i morgon i stället.)