I dag har varit en dag då jag kelat lite extra med katterna. Otto som i vanliga fall inte alls har tid att gosa stillsamt lugnade även han ner sig efter de första intensiva tjugo minuterna. Sen sussade han i stället sött i famnen. Ett sådant privilegium straffar sig dock; resten av dagen har han, och de övriga katterna, gått och skrikit extra efter mig. "Vi var ju vääänner!"