I morse när jag skulle kliva ur sängen, snurrade det rejält. Nej, jag har inte skaffat en roterande säng (I wish!). Snarare var det en extrem yrsel som kan jämföras med en rejäl fylla. Minus spritsmaken och dagen efter-ångesten. Och inte särskilt glädjefyllt heller. 

 

Yrseln gjorde mig dessutom extremt illamående. Så jag försökte tänka tvärtom; kanske är jag yr för att jag är illamående. Nån form av kräksjuka på gång. Men det uteblev. 

 

Jag tänkte att det skulle gå över efter lite vatten och frisk luft. Efter en kvart sittandes på altanen gav jag upp och försökte ordna frukost till barnen. Sedan gjorde jag det stora misstaget. Jag googlade yrsel. Första träffen jag fick var till 1177.se som man ändå får anse vara en säker och pålitlig källa. Så hypokondrikern i mig diagnosticerade mig snabbt med rubbningar i hjärtrytmen och blodpropp i hjärnan. För jag sa väl att det domnade lite i vänsterarmen samtidigt. Kanske skulle jag passa på att gå in på vårdcentralen när jag lämnat barnen. Ett tafatt försök till en realistisk tanke. Den ifrågasattes snabbt och jag gjorde det jag gör bäst: sköt upp problemet. Det får lösa sig själv. 

 

Jag har ett problem med vårdinrättningar och dess personal. Om jag skulle gå dit och få bekräftat blodpropp: vad gör jag då? Eller om det inte är det: vad är det i stället och hur går jag vidare då? Sjukdomar stör strukturen i mitt liv. Dessutom har det varit så mycket cancer och tumörer i omgivningen på sistone att tankarna snabbt far dit och genast är jag dödsdömd. 

 

Men ok. Jag tog ett djupt andetag och googlade lite till. 1177 kan inte vara enda källan. Ganska snabbt kom jag fram till att yrsel kan vara ett tecken på migrän. Migrän ändras med åren och yrsel är en av de nya funktionerna den tar. Wohoo! Och då passade domningarna bättre in; de brukar vara ett första tecken på ett migränanfall. Så även i dag. Gissa hur jag spenderat dagen. Liggandes i sängen med värk som ännu inte släppt. Å andra sidan har yrseln försvunnit i alla fall. Och jag lever.