Ingrepp avklarat

Det är nästan tio år sedan jag var kemiskt infertil senast. Ja, då jag matade min kropp med hormonpreparat som gjorde att jag inte kunde bli gravid, alltså. Någonstans efter millenieskiftet, opererade jag ut mina p-stavar. Mest för att de hade suttit där i fem år och det var dags för ett byte. De byttes inte. I alla fall inte mot nya stavar. 
 
Så sedan dess har min kropp enbart levt med de naturliga hormoner som finns i den. På gott och ont. Frånsett de perioder jag varit gravid eller ammat, har jag hela tiden varit fertil. Tills nu. Jag gjorde det där som jag funderat på från och till i ett par år. Jag vet att när jag tog upp samtalet med en vän, hade hon själv precis tagit ut sin. Vilket kanske gjorde att jag sköt på mitt beslut. En liten del av mig ville leva i bebisbubblan igen och så länge jag var osäker, lät jag bli. Till sist blev jag egoistisk; jag har hellre ett spontant samliv än väntar på ett barn som aldrig kommer. Och jag är nöjd med mina 2,3 barn. Mycket nöjd, tack. 
 
Något som fick mig att tveka var även det faktum att ett främmande föremål skulle sättas in i kroppen. Men hur falsk är inte en sådan tanke hos en människa som vill trycka in både silikon och metall i kroppen? Så vad gör en liten plastbit med koppar på?
 
Så nu ligger jag i soffan och tycker synd om mig själv. Själva insättandet av spiralen kändes inte nämnvärt; då är det ständiga molandet efteråt värre. Ibland så illa att jag fysiskt mår illa och funderar på att kräkas. I fem år ska vi leva tillsammans. Jag hoppas att vi kommer överens bättre med tiden. 

Kommentarer

Har du något att tillägga?

Namn:
VIP

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...