Plötligt hittar jag mig själv promenerandes i skogen halv åtta en söndagsmorgon. Hur hände det egentligen? Jo, det började med att vi på jobbet anmälde oss till TappaTrampet. Något de tydligen gjort tidigare och förvånansvärt många var med på så vem vågade tacka nej? Tack och lov hann jag få stegräknaren innan vi åkte till Warszawa så jag tjänade in en hel del steg där, bland annat 24000 steg en dag. Väl hemma blev jag lat och bekväm igen.

 

Det hände dock något i mig när jag gick in på Tappas webbplats och såg hur övriga låg till. Plötsligt tänker jag att 15000 steg om dagen inte borde vara omöjligt. Allra helst 18000. Och om jag ett par dagar går 20000 per dag höjer jag mitt snitt och behöver inte ligga så våldsamt långt efter övriga. Samtidigt har jag en realist inombords som säger åt mig att om jag snittar 3500 steg totalt en vanlig arbetsdag, måste jag promenera ett par timmar för att ens komma upp i lägst önskad summa. Alternativt börja träna squash som ger 292 steg per minut (och lägligt nog finns squashbana på jobbet).  

 

Nu återstår att se om den återuppväckta tävlingsmänniskan vinner över latmasken. Eller om realisten dödar oss alla.