Att promenera är en materialsport. Den som säger att det bara är att snöra på sig skorna och gå ut och gå har missuppfattat träningsformen promenad fullständigt. Du behöver sportlinne, funktionsjacka, träningsbyxor och ett par springskor. Helst ett par antisvettstrumpor med. Inte för att du presterar bättre, utan för ditt mentala välbefinnande. Du sätter en gräns: nu ska jag ut och promenera, jag ska nå det rimliga (obs viktigt!) mål som jag satt för dagens runda och när jag kommer hem belönar jag mig med att dra av (de förhoppningsvis svettiga) kläderna, ta en dusch och klä på mig något helt annat.

 

Tro inte att jag är någon hurtbulle som älskar att svettas, springer på gym och peppar andra så fort de reser sig ur soffan. Jag är en soffpotatis, det kan jag gott erkänna. Jag rotar mig gärna djupt i soffan med en dator, en tv eller en bok. Jag är ingen lagspelare och jag behöver en rejäl spark där bak för att komma iväg på saker (som har med träning att göra). Jag är samtidigt en tävlingsmänniska. Utmana mig och jag kan inte låta bli, vad det än är.

  

Jag började som marknadsassistent på Busck & Co AB för ett och ett halvt år sedan. Jag kom in i ett företag som arbetar med laganda och friskvård. Bokstavligt. För vi skulle ju vara med i TappaTrampet. Eh, vaddå? Stegtävling. Plus lite till, var svaret jag fick. Och visst ställde jag upp. Promenerade en halvtimme på lunchen, tog en skogspromenad eller två under den period tävlingen varade. Jag insåg ju snabbt att jag aldrig kunde tävla mot lagerarbetarna som gick 20 000 steg om dagen eller de som tränade fotboll flera gånger i veckan. Så mina resultat var inte direkt lysande. 

 

I år skulle vi vara med igen. Och något förändrades. Jag blev lagkapten. Plötsligt kunde jag inte göra det halvhjärtat. Allt eller inget. Så minst 10 000 steg om dagen, enligt rekommendation. Full fokus på mitt eget resultat, inga andras. En ett par kilometers promenader blev dubblerade, på samma tid som innan. Jag bytte datortid mot yogapass. Jag ställde väckarklockan på samma tid varje dag, oavsett vardag eller helg och tog entimmespromenader, vilket gjorde att jag slapp den jet lag som annars infinner sig när jag tar sovmorgon. Och för varje dag ökade mängden steg. Vilket gör att man inte kan gå tillbaka; då minskar snittet. Tävlingsmänniskan inombords segrar.

 

Det här kommer att låta klyschigt men det gäller att hitta sin egen väg. Något man själv är bekväm med, oavsett om det är roller derby, yoga eller simning. Pressa dig till gränsen där du NÄSTAN spyr, inte längre. För känslan av att ha presterat slår allt. Det viktigaste är att vinna, låt ingen säga något annat. Den du ska vinna över är dig själv.