Nu kräks jag. Fast inte som i måndags.

Peter skulle ut med jobbarkompisar och leka efter jobbet så jag fick gå och hämta Karl. Japp, gå. Det plogades i morse men hur kul var det att se att det fortsatte snöa efter det? Men men.

Vid halv fem drog jag barnvagnen genom snön två och en halv kilometer till dagmamman. Först funderade jag på att ta cykeln men det är jag glad att jag inte gjorde. Efter att fått på Karl overall och annat gick vi till Ica. För att köpa frukt, mjölk och jos. Inget avancerat. Men givetvis var det mer folk än jag nånsin sett på Hindåsen. De fick till och med öppna en kassa till. Det är alltså en liten närbutik bara, man brukar ha max två kunder före sig i kön.

När vi väl kom därifrån var Karl otålig och jag jättevarm. Man blir lätt det med underställ, fleece och vinterkappa. Maten fick till viss del trängas i vagnen med Karls dagisväska och dels i min ryggsäck. Så bar det hemåt igen. Då var det helmörkt. Och halvtaskig belysning längs vägen.

Kort sagt; vid sju var vi hemma och jag är stelare än stelast. Kan man ha foglossningar i alla leder i kroppen?